Det svenska språket har en mycket nära anknytning till både norskan och danskan och överlag förstår vi varandra när vi reser över gränserna. Svenskan räknas som ett skandinaviskt språk och talas både i Sverige och Finland. Går man ännu högre upp så inräknas språket som ett indoeuropeiskt språk precis som större delen av de europeiska språken.
Svenskan kännetecknas av artiklarna en, ett, den, det, samt substantivens ändelser och ords inre böjningar (springa, sprungit osv).
Språkstam och historia
Svenskan har gått igenom många faser innan det har utvecklats till det språk det är idag. Det hela började med runskriften och urnordiskan som talades gemensamt över hela Norden. Det språk i Norden som numera mest liknar urnordiskan, är isländskan. De övriga perioderna som senare efterföljs av varandra är fornsvenskan under tidig medeltid, den äldre nysvenskan, den yngre nysvenskan och den nutida svenskan som uppkom på 1900-talet och framåt. Från början är svenskan en del av den nordgermanska grenen.
Här talar man svenska
Svenskan är officiellt språk i Sverige men även i Finland till viss del, eftersom Finland var en del av vårt land under många år. Nästan 300 000 finländare har svenska språket som modersmål. Dock finns det skiljaktigheter mellan svenskan och finlandssvenskan, inte bara i dialekten och uttalet. Sammantaget uppskattar man att ca 10 miljoner människor är svensktalande i världen. Det kanske inte låter som något att hänga i julgranen, men faktum är att svenska språket räknas till ett av världens större språk.
Den relativt enkla grammatiken med det svåra uttalet
De flesta som lär sig svenska antyder att grammatiken är ganska enkel och liknar engelskans, medan uttalet kan vara desto värre, åtminstone för sydeuropéer som har romanska språken som sin ”förebild”. Uttalet kantas av tydliga vokaler och att man uttalar orden som det stavas.
Det som också kan vara knepigt för en utlänning, är de många dialekterna av svenskan. Sammanlagt delas de in i 7 områden där skånskan kan ha uttalsinfluenser av danskan och norrländskan av finskan.
