Nynorsk

Norskan består av två officiella delar när det kommer till målformer, vilka är nynorska och bokmål. Nynorskan är numera det namn som tidigare var landsmål. Det är viktigt att poängtera att nynorskan inte är riksnorska, eftersom något sådant ännu inte finns. Bokmål är emellertid den norska som de flesta använder.

Språkstam och historia

Från början kommer nynorskan ur medeltidsnorskan som i sin tur kommer från nordgermanskan. Nynorskan som är en förenklad version började dock upprättas ordentligt vid mitten av 1800-talet eftersom man ansåg att det dåvarande skriftspråket var alldeles för likt det danska. Detta var således ett sätt att bevara norskan eftersom Norge och Danmark länge hade varit en egen union. Målformen har sitt ursprung ur dialekter på platser där danskan inte fick genomslag.

Det var filologen Aasen som var första initiativtagare till nynorskans uppkomst, och han låg rätt i tiden eftersom intresset för det egna språket började vakna hos norrmännen. Kultur, skrifter och folkmusik spädde på nynorskans framfart.

I början av 1900-talet uppkom bokmålet (den största målformen i Norge). Dessa båda målformer har gett upphov till diskussioner och man förespråkade ett närmande dem emellan som egentligen aldrig har skett. Likheter med isländskan och färöiska kan skymtas i nynorskan, eftersom målformen har bevarat mer av fornnordiska jämfört med bokmål.

Var talar man nynorska?

Nynorskan begränsas till Norge och ca 10-12 % uppges använda nynorska som skriftspråk. Det är mest utbrett i Västnorge samt i den inre regionerna av nedre Norge.

Norges språkpolitik

Den vilda debatten om nynorska och bokmål är fortfarande het. I vissa tv-kanaler används nynorska och även inom teatergenren osv. Många bokmålsskrivare vill inte ge nynorskan större inflytande. Detta är en strid man lever med än idag.