Italienska

Italienska räknas ofta som ett av världens mest romantiska och vackraste språk. Att italienare också använder sina händer för att tala och samtidigt gestikulera, ger språket ännu mer karaktär. Många gånger försöker folk att lära sig åtminstone några få ord om än bara för att njuta av klangen, trots att de kanske inte ens ska semestra i landet.

Språkstam och historia

Italienskan härstammar precis som franskan och spanskan, från vulgärlatinet och den romanska språkstammen. Utvecklingen av språket tog fart under 1300-talet då det fick sitt litterära genombrott genom olika skrifter som dikter, lyrik och novellsamlingar.

Den moderna italienskan sägs dock ha uppkommit ur en rad dialekter främst förknippade med toskanska områden. Eftersom staden Milano har och är ett ekonomiskt nav i landet, kan man säga att den verkliga italienskan är den som talas just där och i omnejden.

Var talar man italienska?

Italien är det främsta landet som har italienskan som sitt officiella språk. Dock är det också ett officiellt språk i Schweiz, Vatikanstaten, västra Istrien och San Marino. Italienskan är ett minoritetsspråk i Bosnien, Kroatien, Somalia och Eritrea samt i Slovenien och Rumänien. Även på Malta talar man ofta italienska samt i flera andra länder. Det är alltså mer utbrett än man kan tro. Totalt behärskas italienskan av ca 85 miljoner språkkunniga själar i 29 länder.

Dialekter och kännetecken

Den mest utbredda italienska dialekten är napolitanska. Den har också präglat en del av övriga språket. En karakteristisk egenskap hos italienare är att de gillar dubbelkonsonanter i flertal i orden, inte minst när de böjer sina verb. Ex: ”appallottolare” och ”disseppellire”.