Bokmål är norskans motsvarighet till rikssvenskan, men det vore ändå fel att kalla bokmål för riksnorska. På grund av den norska språkstriden som utkämpades under 1900-talet, har man fortfarande inte hittat en samnorsk målform. Nynorsk och bokmål får således stå för norska språkets två delar.

Språkstam och historia

Bokmålet uppkom 1907 och är den norska som vi är mest vana att höra. Bokmålet talas och skrivs av merparten av det norska folket och är inte en kompromiss av dialekter som nynorskan är. Bokmålet är en förnorskad målform av det danska skriftspråket som man tog avstånd från när den dansk-norska unionen upplöstes. Om man sträcker sig längre tillbaka i tiden kommer bokmålet som övriga nordiska språk, av nordgermanska språkstammen och de indoeuropeiska språken. Bokmålet har inte lika stark anknytning till fornnordiskan, vilket man kan märka mer i nynorskan.

Vem talar bokmål?

Näst intill 85 % av det norska folket använder bokmålet i sin dagliga skrift. Många hävdar att det därför kan liknas vid riksnorska, men det är ändå ett felaktigt uttryck att ge det den titeln. I vardagligt tal beräknar man att endast 20 % tar bokmålet i mun, så att säga. Eftersom norska språket rent generellt är präglat av dialekter så kan varken nynorska eller bokmål räknas som nummer 1. Det är just detta som den norska språkstriden handlat om, då man velat harmonisera de två målformerna och skapa en riksnorska. Motsättningarna är dock stora och än så länge är stridsyxan inte begravd.

Bokmål vs riksmål

I norskan används ännu en målform – riksmål. Riksmål är inofficiellt och närmar sig danskan mer än bokmål. Skillnaderna mellan bokmål och riksmål är små men praktiserande av bokmål skulle se det som en dödsynd att beblanda de olika begreppen.