Bokmål är norskans motsvarighet till rikssvenskan, men det vore ändå fel att kalla bokmål för riksnorska. På grund av den norska språkstriden som utkämpades under 1900-talet, har man fortfarande inte hittat en samnorsk målform. Nynorsk och bokmål får således stå för norska språkets två delar.

 

Språkstam och historia

Bokmålet uppkom 1907 och är den norska som vi är mest vana att höra. Bokmålet talas och skrivs av merparten av det norska folket och är inte en kompromiss av dialekter som nynorskan är. Bokmålet är en förnorskad målform av det danska skriftspråket som man tog avstånd från när den dansk-norska unionen upplöstes. Om man sträcker sig längre tillbaka i tiden kommer bokmålet som övriga nordiska språk, av nordgermanska språkstammen och de indoeuropeiska språken. Bokmålet har inte lika stark anknytning till fornnordiskan, vilket man kan märka mer i nynorskan.

 

Vem talar bokmål?

Näst intill 85 % av det norska folket använder bokmålet i sin dagliga skrift. Många hävdar att det därför kan liknas vid riksnorska, men det är ändå ett felaktigt uttryck att ge det den titeln. I vardagligt tal beräknar man att endast 20 % tar bokmålet i mun, så att säga. Eftersom norska språket rent generellt är präglat av dialekter så kan varken nynorska eller bokmål räknas som nummer 1. Det är just detta som den norska språkstriden handlat om, då man velat harmonisera de två målformerna och skapa en riksnorska. Motsättningarna är dock stora och än så länge är stridsyxan inte begravd.

 

Bokmål vs riksmål

I norskan används ännu en målform – riksmål. Riksmål är inofficiellt och närmar sig danskan mer än bokmål. Skillnaderna mellan bokmål och riksmål är små men praktiserande av bokmål skulle se det som en dödsynd att beblanda de olika begreppen.

 

Isländskan (samt färöiskan) är det närmaste man kan komma till det gemensamma urnordiska språket som talades i det gamla Norden. Detta språk benades sedan ut till det vi idag ser som svenska, norska och danska. Det går dock att se likheter med språket hos en del dialekter i Västnorge. Faktum är att fornnorska och isländska har en stavning som är relativt identisk.

 

Språkstam och historia

Det isländska språket tillhör västnordiska som i sin tur härstammar från nordgermanska och vidare den indoeuropeiska språkstammen. Stavningen är fortfarande mycket lik fornnorskan, men man har moderniserat vissa ord och även stavningsreglerna. Det kan också vara av intresse att veta att isländskan under 1700- och 1800-talet innehöll flera lånord från andra språk, som senare rensades ut på grund av att man ville behålla sin språktradition. Vidare, håller också den isländska staten hårt på hur man stavar och lägger in nya ord så att de ges en ”isländsk tvist” eller får nybildningar på olika sätt. Språkvården på Island anses som mycket konservativ. Språket är så välbevarat, att man t.o.m. kan relatera till ”háfrónska” – en typ av isländska där alla lånord avlägsnats.

 

Var talar man isländska?

Sammantaget talar 340 000 personer isländska, varpå de flesta på Island där språket är officiellt. Isländska är också förekommande i Västnorge samt som en variant på Färöarna.

 

Den isländska fonetiken och typiska drag

Uttalen i isländska kan ta ett tag att lära sig. Det finns också bokstäver med accenter och liknande i alfabetet som inte finns i t.ex vårt alfabet på svenska. þ blir som tonlöst th på engelskan, ó uttalas oʊ, och æ blir ”aj”.

 

Isländskan är också känd för att skriva ihop ord, såsom skrifstofa (skrivstuga) = kontor, eller bókasafn (boksamling) = bibliotek.

 

Dari är en persisk språkvariant som främst talas i Afghanistan. Den liknar i stor mån den iranska persiskan med vissa små undantag. Dari är ett relativt nytt namn; från början kallades det fārsi men för att markera en skillnad mellan Afghanistan och Iran, tog den afghanska regeringen beslutet att byta ut namnet av politiska skäl 1964.

 

Språkstam och historia

Dari kommer från de indoeuropeiska språken och härstammar vidare från den iranska språkstammen och senare persiskan. Ordet dari kommer från det begrepp som syftar till den modernaste varianten av nypersiskan men fick alltså inte genomslag förrän på 60-talet eftersom språket hette något annat – som nämns ovan. Ordet dari betyder egentligen ”hörande till hovet” och betraktas lite som en finare ”falang”.

 

Var talar man dari?

Dari är officiellt språk i Afghanistan samt delar av Tadzjikistan. Dari är dock enbart en slags dialekt av persiskan som talas i betydligt större utsträckning. Du kan även hitta minoriteter av dari-språkiga i till exempel Quatar, Förenade Arabemiraten, Irak och Uzbekistan.

 

Skillnader mellan dari och persiska

Vi har länge talat om att persiska och dari är nästan samma sak. Men vad är då skillnaderna? En markant skillnad är att dari tagit in många engelska lånord medan den iranska varianten anammat franskan till större delen. Till ens stora förvåning innehåller dessutom dari betydligt färre arabiska lånord. Man kan även betrakta dari som en mer konservativ version av persiskan – något som värdesatts i Afghanistan. Kort och gott kan man se skillnaderna som en motsvarighet mellan norskan och svenskan. Det är alltså mycket lätt att förstå dari om man talar persiska, och vice versa.

Kreolspråk är ett relativt nytt språkfenomen om man jämför med de flesta språkens historia. De uppstod genom kolonialiseringar och många är dessutom numera utdöda. Den gemensamma nämnaren för samtliga kreolspråk är att både ordförråd och grammatik tagits från kolonialisatörernas modersmål, medan man även lagt in regler från urbefolkningens språk. Dessutom florerar ett stort antal lånord från andra delar av världen. Därför kan kreole ibland uppfattas som lite svårbegripligt för en utomstående.

Språkstam och historia

Kreole har utvecklats ur ett så kallat pidginspråk som kännetecknas av att språket är tillfälligt och inte har några modersmålstalare. Kreolska språk har dock många modersmålstalare.

Det har således utvecklats ett bestämt vokabulär, en fonetik och en grammatik man kan förhålla sig till. De olika kreolspråken började ta form från 1500-talet och framåt, när andra länder började kolonialisera områden i världen. Ordet kreole kommer av spanska ordet ”criollo” som betyder inföding. Kreolspråk är i förenklade ordalag varianter av kolonialisatörernas språk och därför är skillnaderna påtagliga beroende på var du befinner dig.

Var talar man kreolspråk?

Kreol är ett språk som talas på många platser i världen. På Kap Verde är kreolen starkt influerad av portugisiskan medan haitisk kreole har många franska liknelser. På Jamaica är det jamaicansk kreol som talas och där engelskan ligger till grund för utvecklingen.

Indelning av kreolspråk

USA (Louisianska kreolen), Franska Karibien, Stilla Havet samt Indiska Oceanen har ett flertal kreolspråk. Sammanlagt finns det närmare 100 olika kreolspråk. Den franska kreolen är den mest utbredda och då speciellt haiti-kreolen som talas av ca 12 miljoner. Just den franskbaserade kreolen är lite speciell, eftersom de som talar den även bör lära sig vanlig franska för att slippa rasistiska kränkningar. Den anses med andra ord vara ett ”andra klassens språk”.

 

Det grekiska alfabetet spelar en stor roll för att uttrycka siffror och olika tal såsom omega (Ω), beta (β), lambda (λ) osv. Det har influerat mängder med andra språk världen över, speciellt på grund av grekernas kunskap, filosofier och tankesätt. Under romartiden var grekiskan det språk som välartade människor förväntades kunna tala och det har alltid haft ett stort akademiskt värde.

 

Språkstam och historia

De indoeuropeiska språken är den gemensamma nämnaren som gjort att de språk som talas i Europa idag, ser ut som de gör. Så är även fallet med grekiskan men här finns det ett undantag, eftersom grekiskan faktiskt utgör en självständig gren av dessa. Det språk som numera är mest lik urgrekiskan är armeniskan. Grekiskan är ett mycket gammalt språk som har anor innan Kristi födelse.

 

Den antika grekiskan (koine) som talades innan och omkring Kristi födelse, och nygrekiskan, skiljer sig från varandra. Nygrekiskan har uppkommit ur den bysantinska eran och har olikartade stavelser och ljudförändringar än sitt äldre syskon. Framför allt är det förenklingar som har uppstått och som gör den nya grekiskan lättare att lära sig. Det gamla participsystemet och den komplicerade verbböjningen är det som har setts som mest krångligt.

 

Var talas grekiskan?

Grekiska talas i Grekland och på Cypern samt till viss del i Albanien. Antalet talare uppgår till 13 miljoner. Dock är det av intresse att veta att grekiskan smyger sig in i många språk, inte minst inom medicin och forskning.

 

”Rena grekiskan”

Många säger skämtsamt ”detta är rena grekiskan” när de inte kan utläsa något ur en skrift eller har svårt att första innebörden i en text. När man ser alfabetet och kikar på antikens grekiska så är det inte svårt att förstå uppkomsten till uttrycket.

 

Spanskan var och är fortfarande ett världsspråk. Detta beror till stor del på att spanjorerna var ett upptäcktsresande folk som åkte världen runt och kolonialiserade Sydamerika, Centralamerika och delar av Afrika. På det stora hela kan 470 miljoner människor kalla sig spansktalande. Ca 15 % av USA har också spansktalande befolkning.

Språkstam och historia

Spanskan tillhör gruppen ibero-romanska språk och har också en stark dragning till latinet. Av alla de romanska språken är spanskan det språk som är mest utbrett. Om man ska vara riktigt noga så är det vulgärlatinet som står för utvecklingen av spanskan (och katalanskan), och mycket av språket har uppkommit ur arabiskan och baskiskan. Det blev till en början en dialekt som senare spred sig under reconquistan och sedan vidare. Dock finns den forna dialekten av spanska fortfarande kvar i en mindre del av Marocko.

I övrigt är spanskan ett rikt språk med många böjningar och inflytande från katalanskan, portugisiskan, rätoromanskan, sardiskan, franskan, italienskan och rumänskan.

Var talar man spanska?

I hela Sydamerika är spanskan ett officiellt språk, med undantag från länder som Brasilien där portugisiska är huvudspråket. Dock talas spanskan av många människor, även där. I Spanien talas det både spanska och katalanska, varpå katalanskan är viktigast i östra Spanien. Spanskan är också vida utbredd i Karibien samt i delar av Nordafrika.

Spanskans läspande ljud och uttal

Det största kännetecknet med spanskan som talas i Spanien, är förmodligen det läspande ljudet som kallas för interdentalt ljud. I Sydamerika har detta till stor del avskaffats vilket gör att man uttalar s:et som vanligt. Det är också bra att veta att vissa bokstäver står för ljud, såsom ñ, ll och ch. Vidare, har spanskan accenter som berättar vilket uttal ordet ska ha. Det finns särskilda regler för när olika accenter ska sättas ut och när de inte behövs, samt var man lägger betoningen. Detta har att göra med om ordet slutar på vokaler, en diftong eller konsonant m.m.

Kinesiskan är förmodligen ett av de svåraste språken du kan lära dig som västerlänning. Det skrivs med tecken istället för ett traditionellt alfabet. Inom kinesiskan finns en mängd olika dialekter som ett ovant öra kanske har svårt att urskilja. Kantonesiska och mandarin är de vanligaste varianterna. Andra listas nedan.

  • Wu
  • Hakka
  • Jin
  • Gan
  • Xiang m.fl.

Kinesiskan är världens mest talade språk, vilket också har att göra med att Kina är världens folkrikaste land. Språket talas dock även i andra länder.

Språkstam och historia

Kinas språkfamilj är de sinotibetanska språken där språk som burmesiska och tibetanska ligger närmast. Kinesiskan har dock ingenting att göra med japanskan, koreanskan eller vietnamesiskan, vilket kan tyckas förvånansvärt. Uppdelningen av otaliga dialekter har till stor del att göra med naturförhållanden i landet. Olika språkskillnader har bland annat uppstått beroende på hur man arbetade, var man bodde och andra geografiska omständigheter.

Kinesiskan är ett urgammalt språk som uppvisade tendenser redan 1000 f.Kr. och till och med ännu tidigare. Man talar dock om fornkinesiska, medeltidskinesiska och nutidskinesiska. I och med de olika dynastierna har språket utvecklats undan för undan.

Var talar man kinesiska?

Kina är det land där kinesiskan är modersmål för i stort sett alla invånare, men länder som Taiwan, Malaysia, Singapore och Indonesien betraktar också kinesiskan som ett viktigt språk. Dessutom finns det flera minoriteter i olika länder som talar kinesiska. Standardkinesiskan talas i Peking.

Kinesiska tecken

De kinesiska tecknen kallas för han-tecken och kännetecknar ett ord eller del av ord samt stavelse. Man delar sedan alla tecken i sex olika grupper, vilket beror på sammansättningen. Som du förstår kan det alltså ta lite tid innan man behärskar det kinesiska skriftspråket.

Det portugisiska språket var och är fortfarande ett världsspråk. På grund av detta är det också ett de språk som lånat ut mest ord till andra språk såsom japanskan, swahili, indonesiskan och malajiskan. Portugisiskan har i sin tur inhämtat en del lånord från arabiskan. Det som dock är intressant med detta stora språk är att det inte gör så mycket väsen av sig, såsom engelskan eller spanskan.

Historia och språkstam

Under 1400- och 1500-talen när portugisiska sjöfarare upptäckte världen spred sig portugisiskan vitt och brett till andra länder och har sedan kvarstått som modersmål. Språket utvecklades dock redan på 200-talet f-Kr och fick fart på 400-talet. Skillnaderna som började uppstå mellan de latinska språken hade med folkvandringar att göra.

Portugisiskan hör till de romanska språken och är nära besläktat med spanskan. Ursprungligen är det hämtat ur latinet.

Var talar man portugisiska?

Idag talar ca 240 miljoner människor portugisiska, som även räknas som det sjätte största språket i världen. Portugisiska talas främst i Portugal, samt i Brasilien, på Kap Verde och i afrikanska länderna Moçambique och Angola som var Portugals forna kolonier. I Goa i Indien är det också ett av huvudspråken, samt i Macao i Kina.  Även i Västindien hörs portugisiskan i annorlunda tappning.

Portugisiskans karaktärsdrag

Portugisiska är ett sjungande språk som är härligt att lyssna på. Den brasilianska versionen är ännu mer melodisk, och en annan variant är den kreolska portugisiskan. De två standarddialekterna är dock den europeiska portugisiskan och den brasilianska. En välkänd egenskap i portugisiskan är de nasala vokalerna som nästan ”rullas” när man talar.

Turkiskan är det största turkspråket och har genomgått en del hektiska perioder och förändringar i sitt liv. Många ord i turkiskan är persiska och andra arabiska låneord, men den äldre turkiska litteraturen har ett större antal av dessa ord i sig än den moderna turkiskan.

Språkstam och historia

Turkiskan kommer ursprungligen från familjen altaiska språk som talades i Asien och rättare sagt nära Mongoliet. Allteftersom utvecklades turkspråken som i sin tur delats upp i sydvästturkiska, turkietturkiska osv. Den allra tidigaste turkiskan hördes i Mongoliet och centrala delarna av Asien och spåras tillbaka ca 1200 år. Det är Bugut-inskrifterna som står som belägg för detta påstående.

Osmanskan är den moderna turkiskans förfader, men den turkiske revolutionären Atatürk införde ett flertal förändringar. När islam fick sitt grepp om Turkiet, så användes det arabiska alfabetet. Atatürk valde dock att ta det latinska alfabetet som det senaste, dock med vissa modifieringar.

Var talar man turkiska?

I Turkiet och norra delen av Cypern talas turkiska som officiellt språk. Dock är det också utbrett i Nordmakedonien, Grekland, Kosovo, Bulgarien etc. Man tror att ungefär 75 miljoner har turkiska som modersmål och det är värt att poängtera att det är turkiskan som är det största turkspråket (ca 40 % använder det i sitt dagliga tal). I samma kategori (turkspråk) räknas också  azerbajdzjanskan, turkmeniskan och kirgiziskan m.fl. in.

Typiskt för turkiskan

Precis som finskan som faktiskt är ganska sammanlänkat med turkspråket, är vokalharmoni och en agglutinerande språkstruktur typiska kännetecken. Vokalharmoni är när vokaler får en balans i ordet för att ge bättre klang och agglutinerad språkstruktur innebär att enskilda ord ändrar sin form för att bättre anpassas till grammatiken. I turkiskan är suffixen många vilket vittnar om att språket tillhör just denna typ av struktur.

 

Det svenska språket har en mycket nära anknytning till både norskan och danskan och överlag förstår vi varandra när vi reser över gränserna. Svenskan räknas som ett skandinaviskt språk och talas både i Sverige och Finland. Går man ännu högre upp så inräknas språket som ett indoeuropeiskt språk precis som större delen av de europeiska språken.

Svenskan kännetecknas av artiklarna en, ett, den, det, samt substantivens ändelser och ords inre böjningar (springa, sprungit osv).

Språkstam och historia

Svenskan har gått igenom många faser innan det har utvecklats till det språk det är idag. Det hela började med runskriften och urnordiskan som talades gemensamt över hela Norden. Det språk i Norden som numera mest liknar urnordiskan, är isländskan. De övriga perioderna som senare efterföljs av varandra är fornsvenskan under tidig medeltid, den äldre nysvenskan, den yngre nysvenskan och den nutida svenskan som uppkom på 1900-talet och framåt. Från början är svenskan en del av den nordgermanska grenen.

Här talar man svenska

Svenskan är officiellt språk i Sverige men även i Finland till viss del, eftersom Finland var en del av vårt land under många år. Nästan 300 000 finländare har svenska språket som modersmål. Dock finns det skiljaktigheter mellan svenskan och finlandssvenskan, inte bara i dialekten och uttalet. Sammantaget uppskattar man att ca 10 miljoner människor är svensktalande i världen. Det kanske inte låter som något att hänga i julgranen, men faktum är att svenska språket räknas till ett av världens större språk.

Den relativt enkla grammatiken med det svåra uttalet

De flesta som lär sig svenska antyder att grammatiken är ganska enkel och liknar engelskans, medan uttalet kan vara desto värre, åtminstone för sydeuropéer som har romanska språken som sin ”förebild”. Uttalet kantas av tydliga vokaler och att man uttalar orden som det stavas.

Det som också kan vara knepigt för en utlänning, är de många dialekterna av svenskan. Sammanlagt delas de in i 7 områden där skånskan kan ha uttalsinfluenser av danskan och norrländskan av finskan.

Swahili är ett stort afrikanskt språk som räknas till gruppen bantuspråk. Det är mest utbrett i de östra och centrala delarna av den afrikanska kontinenten. Språket räknas som ett så kallat lingua franca-språk som används för att kommunicera i Afrika om andra språk inte är tillräckliga för att göra sig förstådd.

Språkstam och historia

Swahili uppkom på samma ställen som numera också har det som officiellt språk, nämligen runt Kenya och Tanzania samt Zanzibar. Det har ursprungligen utvecklats från Niger-Kongo språken men har under tiden grenats ut till ett stort antal dialekter. Zanzibar-dialekten är dock den dialekt som klassas som standardswahili. En rad låneord har letat sig in i swahili från engelskan, portugisiskan, indiskan och tyskan. Visste du också att ordet ”safari” kommer från swahili?

Från början användes det arabiska alfabetet, men numera har latinska alfabetet övertagit den rollen. I swahili används 5 vokaler samt 2 halvvokaler. Konsonanterna har en betydligt större utbredning.

Var talar man swahili?

Både i Kenya, Uganda och Tanzania är swahili det officiella språket, även om en rad stamspråk också förekommer. Sammanlagt är swahili ett språk som behärskas av över 50 miljoner människor, men faktum är att det är fler som har det som andraspråk eller som har lärt sig språket än antalet som faktiskt har swahili som modersmål.

Så karakteriseras swahili

Det som man först lägger märke till i swahili är de nasala ljuden samt de prenasaliserade konsonanterna. För ett ovant öra kan detta te sig svårt att lära sig. Eftersom konsonanterna är utstakade på ett sätt som inte vi är vana vid, såsom orden ”mtoto”, ”ndizi” och ”mbwa”, så är en extra lektion i fonetik att rekommendera.

 

Ryskan hör till de slaviska språken och är också det största av de alla. Det utmärker sig bland annat på grund av att det skrivs med ett eget alfabet – det kyrilliska alfabetet. Från början fanns det inte många lånord i ryskan, men idag har det tagit in allt fler inom exempelvis politik, teknik och vetenskap. Ordförrådet har främst tagit inslag från tyskan, engelskan, franskan, latinet och grekiskan. Ryskan är ett officiellt språk inom FN och således ett av de sex språk som används där.

 

Språkstam och historia

Ryskan kommer från den östslaviska språkstammen. Det började talas redan innan 900-talet men det var först då som de första ryska skrifterna har skådats. Dess närmaste släktingar är vitryskan, bulgariskan och ukrainskan. Med tiden när Ryssland började förlora makt över andra stater så har deras respektive språk förändrats.

Var talas det ryska?

Ryskan talas först och främst i Ryssland och Sibirien, i de baltiska staterna som Estland, Lettland och Litauen samt i Ukraina och Vitryssland där dock vitryskan är modersmålet. Det är också ett viktigt språk i Moldavien, Uzbekistan, Kirgizistan, Tadzjikistan och Kazakstan. Även i Georgien talas det lite ryska och i de europeiska öststaterna kan man ana det ibland. I Israel är ryskan ett känt språk på grund av att många ryska judar emigrerade under världskrigen. Deras ättlingar har sedan bevarat språket.

Utmärkande för ryskan

Utöver att ha ett eget alfabet så är stavelsestrukturen ett ganska klurigt kapitel. Fonetiken kan även den, karakteriseras som tuff ibland då upp till 4 konsonanter kan komma efter varandra på raken. Språket har flera dialekter men standardryskan är den som talas i Moskva.

Norskan består av två officiella delar när det kommer till målformer, vilka är nynorska och bokmål. Nynorskan är numera det namn som tidigare var landsmål. Det är viktigt att poängtera att nynorskan inte är riksnorska, eftersom något sådant ännu inte finns. Bokmål är emellertid den norska som de flesta använder.

 

Språkstam och historia

Från början kommer nynorskan ur medeltidsnorskan som i sin tur kommer från nordgermanskan. Nynorskan som är en förenklad version började dock upprättas ordentligt vid mitten av 1800-talet eftersom man ansåg att det dåvarande skriftspråket var alldeles för likt det danska. Detta var således ett sätt att bevara norskan eftersom Norge och Danmark länge hade varit en egen union. Målformen har sitt ursprung ur dialekter på platser där danskan inte fick genomslag.

 

Det var filologen Aasen som var första initiativtagare till nynorskans uppkomst, och han låg rätt i tiden eftersom intresset för det egna språket började vakna hos norrmännen. Kultur, skrifter och folkmusik spädde på nynorskans framfart.

 

I början av 1900-talet uppkom bokmålet (den största målformen i Norge). Dessa båda målformer har gett upphov till diskussioner och man förespråkade ett närmande dem emellan som egentligen aldrig har skett. Likheter med isländskan och färöiska kan skymtas i nynorskan, eftersom målformen har bevarat mer av fornnordiska jämfört med bokmål.

 

Var talar man nynorska?

Nynorskan begränsas till Norge och ca 10-12 % uppges använda nynorska som skriftspråk. Det är mest utbrett i Västnorge samt i den inre regionerna av nedre Norge.

 

Norges språkpolitik

Den vilda debatten om nynorska och bokmål är fortfarande het. I vissa tv-kanaler används nynorska och även inom teatergenren osv. Många bokmålsskrivare vill inte ge nynorskan större inflytande. Detta är en strid man lever med än idag.

Italienska räknas ofta som ett av världens mest romantiska och vackraste språk. Att italienare också använder sina händer för att tala och samtidigt gestikulera, ger språket ännu mer karaktär. Många gånger försöker folk att lära sig åtminstone några få ord om än bara för att njuta av klangen, trots att de kanske inte ens ska semestra i landet.

Språkstam och historia

Italienskan härstammar precis som franskan och spanskan, från vulgärlatinet och den romanska språkstammen. Utvecklingen av språket tog fart under 1300-talet då det fick sitt litterära genombrott genom olika skrifter som dikter, lyrik och novellsamlingar.

Den moderna italienskan sägs dock ha uppkommit ur en rad dialekter främst förknippade med toskanska områden. Eftersom staden Milano har och är ett ekonomiskt nav i landet, kan man säga att den verkliga italienskan är den som talas just där och i omnejden.

Var talar man italienska?

Italien är det främsta landet som har italienskan som sitt officiella språk. Dock är det också ett officiellt språk i Schweiz, Vatikanstaten, västra Istrien och San Marino. Italienskan är ett minoritetsspråk i Bosnien, Kroatien, Somalia och Eritrea samt i Slovenien och Rumänien. Även på Malta talar man ofta italienska samt i flera andra länder. Det är alltså mer utbrett än man kan tro. Totalt behärskas italienskan av ca 85 miljoner språkkunniga själar i 29 länder.

Dialekter och kännetecken

Den mest utbredda italienska dialekten är napolitanska. Den har också präglat en del av övriga språket. En karakteristisk egenskap hos italienare är att de gillar dubbelkonsonanter i flertal i orden, inte minst när de böjer sina verb. Ex: ”appallottolare” och ”disseppellire”.

De flesta är nog bekanta med det tyska språket, inte minst för att många elever valt att studera det på gymnasieskolorna runt om i Europa. Det som utmärker språket är de ibland oändligt långa meningarna, där man undrar om verben någonsin kommer någon gång! Språket har 4 kasus, vilka är nominativ, dativ, genitiv samt ackusativ. Det finns tre genus – der (maskulinum), die (femininum) och das (neutrum).

Språkstam och historia

Det tyska språket är det språk som svenskan härstammar från, d.v.s. germanska språk. Germanskan är sedan uppdelad i väst-, nord-, och östgermanska, där svenskan faller inom den nordgermanska språkgrenen. Tyskan har ett långt förflutet och är ett av de språk som talas mest  i världen. På grund av att tyskan brett ut sig så mycket genom åren, har många låneord smugit sig in i svenskan, som t.ex ”jungfru”, ”fönster” och ”krönika” m.fl. Genom Hansan på medeltiden kom många tyska köpmän till Sverige och det blev den första stora vågen av låneord som letade sig in i vårt språk.

Var talar man tyska?

Tyskan är officiellt språk i flera länder förutom Tyskland. I både Österrike, Liechtenstein och Schweiz är det tyskan som dominerar även om andra språk också kan erkännas officiella eller är flitigt använda. Länder som Belgien och Luxemburg har också många tysktalande och tyskan är där ett av de officiella språken. I den forna tyska kolonin Namibia har språket numera blivit ett minoritetsspråk men hörs ändå en del. Många andra länder har områden där det talas en del tyska, bl.a. Polen, Tjeckien, Ryssland, Italien och Alsace i Frankrike. Sammanlagt är ca 120 miljoner människor tysktalande.

 

Hög- och lågtyskan

Man kan dela upp tyska i hög- och lågtyska, varav högtyskan klassas som standardtyska. Det talas främst i de södra och mellersta delarna av Tyskland samt i närliggande länder som Österrike och Schweiz, medan lågtyskan är mest hörbar i norr. Ändå är det främst högtyskan som uppkommit ur en rad dialekter, såsom bayerska. Vad många felaktigt tror är alltså att lågtyskan i de norra delarna av landet, är den ”äkta” tyskan, medan det egentligen är tvärtom.

Franskan har ofta fått benämningen som ett av världens vackraste språk, men också ett av de svåraste att lära sig. Grammatiskt sett kan det ta lång tid innan man är bekant med vilka ord som är maskulina respektive feminina, samt olika språkljud som helst skiljer sig från stavelsen i ordet, och inte minst de många böjningarna av verben med finita och infinita former som kan vara relativt komplicerade att veta när man ska använda dem.

 

Språkstam och historia

Franskan hör till den romanska språkstammen som uppkommit ur latinet. Genom tiderna kom det att utvecklas av galler, franker, germaner, iberer, greker och fenicier m.fl.

 

Det franska språket har letat sig in i ett stort antal andra språk, bl.a. i svenskan under 1700-talet när flitig handel bedrevs i Europa och kungligheter tog influenser och gemåler över gränserna.

 

Var talar man franska?

Franskan räknas som ett världsspråk och talas förutom i Frankrike också i Kanada, Schweiz, Afrika och Nordafrika, Västindien och i Söderhavet – också på grund av de många nuvarande och forna franska kolonierna. Ca 275 miljoner beräknas tala franska i världen.

 

”Verlan” – den dagliga gatufranskan

Att tro att man kan lära sig franska i skolan och sedan tala det som fransmän, är en stor illusion. Skolfranskan är helt olika den franska som talas på gatorna. En viktig sak som alla som vill lära sig franska bör känna till, är att i Frankrike har förortsborna påverkat mycket av talspråket. Något som kännetecknas av dagens franska och som letat sig in även hos gemene fransman, är ”verlan” eller l’envers som betyder bak-och-fram. Man kastar om ordens stavelser och skapar ett nytt ord med samma innebörd. Femme (kvinna) blir meuf, vas y (kör igång) blir s’y va, och dylikt. Detta har helt undkommit våra ovetande franskalärare, vilket gör att du behöver vistas i landet för att få en uppfattning om hur man faktiskt talar ”gatufranska”.

 

I övrigt är man dock mycket strikt med att modernisera det franska språket. Den statliga och akademiska kontrollen är stenhård och man är mycket skeptisk till att ta in låneord från t.ex engelskan.

Finska ord är kända för att vara väldigt långa med många vokaler. Dock finns det bokstäver som sällan syns till, såsom c, x samt å. Man har också tagit in vissa ryska stavningar som š eller ž.

 

Språkstam och historia

Finskan är det språk i Skandinavien som inte har någon som helst relation till fornnordiska. Istället härstammar finskan från den urgiska språkstammen.

 

Det är egentligen ganska svårt att placera finskan. Enligt historiska studier har språket kommit till liv tack vare en rad influenser från både söder, öst och väst. Den finskan vi hör idag har främst inslag från samiskan som daterar ca 1500 år tillbaka i tiden, samt från invandrare som letade sig in i nuvarande Finland, österifrån. Enligt rapporter kan finskan spåras tillbaka över 2000 år i tiden, men det mesta tog form under folkvandringarna mellan 400 – 800 e.Kr. Det som dock är lite kontroversiellt är att, trots att finskan är nära besläktad med samiskan, så finns det alltför många olikheter mellan folkslagen för att kunna påstå att finskan helt uppstått ur samiskan. En rad teorier har således uppkommit genom tiderna.

 

Var talar man finska?

Finskan talas främst i Finland där det är ett officiellt språk. Språket utgör också ett minoritetsspråk i Karelen i Ryssland, samt i Sverige. Att finskan är så pass utbredd i Sverige, är p.g.a. att det var ett och samma land en gång i tiden samt att många finländare bosatt sig i Sverige.

 

Värt att veta om finskan

Finskan har inga genus, vilket är en typisk egenskap i urgiska språk. Man kan heller inte urskilja bestämd och obestämd form. Språket har hela 14 kasus. Det är också ett vokalharmoniskt språk där vokalerna i ett ord placeras på olika sätt för en balans.

 

Arabiskan räknas till språkens topp 5-lista, vilket betyder att de är ett av världens 5 största språk. Arabiskan har också ett eget alfabet, som även används för urdu, uiguriska och persiska. Man kan dela upp det arabiska språket i tre grenar – det klassiska som används i Koranen, det moderna som också räknas som standardarabiskan, samt de dialekter som språket utgörs av. De tre grenarna har många olikheter och så även inom diverse dialekter. Både ordförråd och stavning varierar.

 

Språkstam och historia

Arabiskans språkstam kommer ur den semitiska och afroasiatiska språkstammen. Dess stora utbredning inträffade på 700-talet när islam blev en religion och språket blev ett så kallat lingua franca som folk lärde sig enbart för att kunna kommunicera med varandra. Faktum är att den första arabiska grammatiken inte ens är skriven av personer som hade arabiskan som modersmål. Kanske är det också därför som detta språk är så omväxlande (se förklaring nedan).

 

Var talar man arabiska?

Mellanöstern och Nordafrika samt Malta till viss del, är de områden i världen där arabiska är modersmål. Exempel på länder är Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Sudan, Irak, Libanon, Syrien m.fl. Eftersom många araber flytt krig och förtryck samt att folkvandringar har skett och gamla koloniers invånare har flyttat till Europa, så talas också arabiskan av många människor i våra länder.

 

Arabiskans språksociologi

Arabiskan är ett speciellt språk eftersom dess språkanvändare tillämpar något vi kallar för diglossi. Det innebär att man talar olika varianter av ett och samma språk vid olika situationer. Inom arabiskan är det således vanligt att man talar sin dialekt och dessutom använder sig av högarabiskan eller standardarabiskan beroende på tillfälle. Ofta kan man till och med växla de olika varianterna inom en och samma mening. Detta är en praktisk företeelse, inte minst när två personer från olika arabiska länder har svårt att göra sig förstådda på sina respektive dialekter. De kan då övergå till högarabiskan och samtala problemfritt.

Tanken på att en person inte behärskar engelska, får de flesta att höja på ögonbrynen. I både affärsvärlden och till vardags används engelskan för att underlätta kommunikationen människor emellan. Dock har engelskan inte alltid haft den status det har idag. Dessförinnan var franska och tyska de dominerande språken, och så även spanska. Idag betraktas engelska emellertid som ett andraspråk i näst intill obegränsat många länder. Det är numera så utbrett att vi i Sverige har börjat använda engelska ord och uttryck i vår vardag. Rea har bytts ut till ”sale” och uttryck som ”okej” och ”after work” är idag försvenskade.

 

Språkstam och historia

Engelska är ytterligare ett språk som härstammar ur germanska – den västgermanska grenen. Det engelska språket är ett världsspråk som ofta är det språk man tar till när man är utomlands och har svårt att göra sig förstådd på annat vis, om man inte behärskar språket i landet. Även om engelska inte verkar ha mycket att göra med de romanska språken, så har det dock många influenser av både franska och latinet. Faktum är att engelska har tagit in över 7500 ord från franska, vilket är ganska intressant, eftersom fransmännen är mycket skeptiska till att ta in låneord från engelska. Anledningen till de franska influenserna är bland annat slaget vid Hastings och normandernas inflytande på 1000-talet. Innan dess var det germaner som steg i land på de brittiska öarna på 400-talet och spred både sin kultur och sitt ordförråd.

 

Tiden då engelska blev det omfattande världsspråk det är idag, sträcker sig inte så långt tillbaka i tiden. Med USAs starka ställning under 1900-talet och det forna brittiska imperiets framfart, har det engelska språket fått det starka fäste det har.

 

Var talar man engelska?

Säg något land i världen där engelska inte praktiseras. Det är världens mest använda språk och är också det officiella språket i Storbritannien, Irland, Kanada, Australien, Nya Zeeland, USA m.fl. Sammanlagt är det faktiskt ett officiellt språk i 67 länder och totalt talar ca 400 miljoner engelska världen över.

 

Brittisk och amerikansk engelska

Det finns vissa skillnader i både stavning och ordförråd vad gäller den brittiska engelskan och den amerikanska. Några exempel är ”colour” som på amerikansk engelska stavas ”color”. ”Lift” på brittisk engelska blir ”elevator” på amerikanska osv. Man ser också skillnader i hur man skriver ut datum, samt i vilken ordning man t.ex räknar våningsplan i fastigheter och dylikt. Även hur man talar om hur mycket klockan är, kan skilja sig åt. I brittisk engelska kan man t.ex säga half three- något som är mer ovanligt i USA.

Land Språk
Afghanistan Dari Persian, Pashtu (båda officiella), andra Turkiska och mindre språk
Albanien Albanska (Tosk är den officiella dialekten), Grekiska
Algeriet Arabiska (Officiellt), Franska, berber dialekter
Amerikanska Samoa Samoan 90,6% (Nära Relaterat till Hawaiian Och Andra Polynesian Språk), Engelska 2,9%, Tongan 2,4%, Andra Pacific Islander 2,1%, Övrigt 2%
Andorra Katalanska, Spanska, Portugisiska, Franska
Angola Portugisiska (Officiellt), bantu och andra afrikanska språk
Anguilla Engelska (Officiellt)
Antigua och Barbuda Engelska (Officiellt), lokala dialekter
Argentina Spanska (Officiellt), Engelska, Italienska, Tyska, Franska
Armenien Armeniska 98%, Yezidi, Ryska
Aruba Holländska, Papiamento
Australien Engelska 79%, Inhemska och andra språk
Azerbajdzjan Azerbajdzjanska Turkiska 89%, Ryska 3%, Armeniska 2%, Övriga 6% (1995 est.)
Bahamas Engelska (Officiellt), Kroatiska (bland haitiska invandrare)
Bahrain Arabiska, Engelska, persiska, Urdu
Bangladesh Bangla (Officiellt), Engelska
Barbados Engelska
Belgien Holländska (flamländska) 60%, Franska 40%, Tyska mindre än 1% (alla officiella)
Belize Engelska (Officiellt), Spanska, Maya, Garifuna (Carib), Kreole
Benin Franska (Officiellt), Fon, Yoruba, tribal språk
Bermuda Engelska (Officiellt)
Bhutan Dzongkha (officiell), Tibetanska dialekter (bland Bhotes), nepalesiska dialekter (bland nepalesiska)
Bolivia Spanska, Quechua, Aymara (alla officiella)
Bosnien Bosniska, Kroatiska, Serbiska
Botswana Engelska 2% (Officiellt), Setswana 78%, Kalanga 8%, Sekgalagadi 3%, andra (2001)
Brasilien Portugisiska (Officiellt), Spanska, Engelska, Franska
Brittiska Jungfruöarna Engelska (Officiellt)
Brunei Malajiska(Officiellt), Engelska, Kinesiska
Bulgarien Bulgariska 85%, Turkiska 10%, Romer 4%
Burkina Faso Franska (Officiellt); Indianska (sudanesiska) språk 90%
Burundi Kirundi och Franska (Officiellt), Swahili
Caymanöarna Engelska (Officiellt) 90,9%, Spanska 4%, Filipino 3,3%, Andra 1,7%, ospecificerad .1% (2010 Est.)
Centralafrikanska republiken Franska (Officiellt), Sangho (lingua franca, nationell), tribal språk
Chile Spanska
Colombia Spanska
Cooköarna Engelska (Officiellt) 86,4%, Kokarlander Maori (Rarotongan) (Officiellt) 76,2%, Övrigt 8.3%
Costa rica Franska (Officiellt) och Afrikanska språk (Dioula esp.)
Cypern Grekiska, Turkiska (båda officiella); Engelska
Danmark Danska, Färöiska, Grönska (inuit dialekt), Tyska; Engelska är det övervägande andra språket
Demokratiska republiken Kongo Spanska
Djibouti Franska och Arabiska (båda officiella), Somaliska, Afar
Dominica Engelska (Officiellt) och Franska patois
Dominikanska republiken Spanska
Ecuador Spanska (Officiellt), Quechua, andra amerikanska språk
Egypten Arabiska (Officiellt), Engelska och Franska, allmänt förstådd av utbildade klasser
Ekvatorialguinea Spanska, Franska (båda officiella); Pidgin Engelska, Fang, Bubi, Ibo
El Salvador Spanska, Nahua (bland några amerindians)
Elfenbenskusten Spanska, Franska (båda officiella); Pidgin Engelska, Fang, Bubi, Ibo
Eritrea Afar, Arabiska, Tigre och Kunama, Tigrinya, andra kusitiska språk
Estland Estniska 67% (Officiellt), Ryska 30%, andra (2000)
Etiopien Amhariska, Tigrigna, Orominga, Guaragigna, Somaliska, Arabiska, Engelska, över 70 andra
Falklandsöarna Engelska 89%, Spanska 7,7%, Andra 3,3% (2006 Est.)
Färöarna Färöiska(Deriveras Från Old Norsk), Danish
Fiji Engelska (officiella), Fijianska, Hindustani
Filippinerna Filipino (officiellt; Baserat på Tagalog) Och Engelska (officiellt); Åtgärna Major Dialekter - Tagalog, Cebuano, Ilocano, Hiligaynon Eller Ilonggo, Bicol, Waray, Pampango Och Pangasinan
Finland Finska 92%, Svenska 6% (båda officiella); små sami- (Lapp) och rysktalande minoriteter
Folkrepubliken Kongo Franska (officiellt), Lingala Och Monokutuba (Lingua Franca Handelspråk), Många Lokala Språk Och Dialekter (Var Kikongo Är Mest Vida)
Förenade arabemiraten Arabiska (officiellt), Persiska, Engelska, Hindi, Urdu
Frankrike Franska 100%, snabbt minskande regionala dialekter (provençalska, bretonska, alzassiska, korsikanska, katalanska, baskiska, flamländska)
Gabon Franska (officiellt), Fang, Myene, Nzebi, Bapounou / Eschira, Bandjabi
Gambia Engelska (officiellt), Mandinka, Wolof, Fula, andra inhemska
Georgien Georgian 71% (officiellt), Ryska 9%, Armeniska 7%, Aserbajdsjön 6%, Övriga 7% (Abkhaz är det officiella språket i Abchazien)
Ghana Engelska (officiellt), Afrikanska språk (inklusive Akan, Moshi-Dagomba, Ewe och Ga)
Gibraltar Engelska (Används I Skolar Och För Offentliga Syfte), Spanska, Italienska, Portugisiska
Grekland Grekiska 99% (officiellt), Engelska, Franska
Grenada Engelska (officiellt), Franska patois
Grönland Greenlandic (East Inuit) (officiellt), Danish (officiellt), Engelska
Guam Engelska 43.6%, Filipino 21.2%, Chamorro 17.8%, Andra Pacific Islands Språk 10%, Asian Språk 6,3%, Övrigt 1,1% (2010 Est.)
Guatemala Spanska 60%, Amerikanska språk 40% (23 officiella erkända amerikanska språk, inklusive Quiche, Cakchiquel, Kekchi, Mam, Garifuna och Xinca)
Guinea Franska (officiellt), modersmål (Malinké, Susu, Fulani)
Guinea-Bissau Portugisiska (officiellt), Kreole, Afrikanska språk
Guyana Engelska (officiellt), Amerindiska dialekter, Kreole, Hindi, Urdu
Haiti Kreole och Franska (båda officiella)
Honduras Spanska (officiellt), Amerindiska dialekter; Engelska talas allmänt i affärer
Hong Kong Kantonesiska (officiellt) 89,5%, Engelska (officiellt) 3,5%, Putonghua (Mandarin) 1,4%, Andra Kinesiska Dialekter 4%, Andra 1,6% (2011 Est.)
Indien Hindi 30%, Engelska, Bengali, Gujarati, Kashmiri, Malayalam, Marathi, Oriya, Punjabi, Tamil, Telugu, Urdu, Kannada, Assamese, Sanskrit, Sindhi (alla officiella); Hindi / Urdu; 1600 + dialekter
Indonesien Indonesiska (officiellt), Engelska, Holländska, javanesiska och mer än 580 andra språk och dialekter
Irak Arabiska (officiellt), Kurdiska (tjänsteman i kurdiska regioner), Assyriska, Armeniska
Iran Persiska och persiska dialekter 58%, Turkiska och turkiska dialekter 26%, Kurdiska 9%, Luri 2%, Balochi 1%, Arabiska 1%, Turkiska 1%, Övriga 2%
Irland Engelska, Irländska (gælisk) (båda officiella)
Island Isländska, Engelska, Nordiska språk, Tyska talas allmänt
Israel Hebreiska (officiellt), Arabiska, Engelska
Italien Italienska (officiella) Tyska, Franska och Slovenska minoriteter
Jamaica Engelska, Jamaicanska kreole
Japan Japanska
Jemen Arabiska
Jersey Engelsk 94.5% (officiell), Portugisiska 4,6%, andra 0,9% (2001-CENSUS)
Jordanien Arabiska (officiellt), Engelska
Julön Engelska (officiellt), Kinesiska, Malajiska
Kambodja Khmer 95% (officiellt), Franska, Engelska
Kamerun Franska, Engelska (båda officiella); 24 stora afrikanska språkgrupper
Kanada Engelska 59,3%, Franska 23,2% (båda officiella); andra 17,5%
Kap Verde Portugisiska, Kreole
Kazakstan Kazak (Qazaq, statsspråk) 64%; Ryska (tjänsteman, som används i vardaglig verksamhet) 95% (2001 est.)
Kenya Engelska (officiellt), Swahili (nationell) och många inhemska språk
Kina Standard kinesiska (Mandarin / Putonghua), Yue (Kantonesiska), Wu (Shanghaiese), Minbei (Fuzhou), Minnan (Hokkien-Taiwanesiska), Xiang, Gan, Hakka dialekter, minoritetsspråk
Kirgizistan Kyrgyz (officiellt) 64,7%, Uzbek 13,6%, Russisk (officiellt) 12,5%, Dungun 1%, Övrig 8,2% (1999-census)
Kiribati I-kiribati, Engelska (officiellt)
Komorerna Arabiska och Franska (båda officiella), Shikomoro (swahili / arabiska blandning)
Kroatien Kroatiska (officiellt) 95,6%, Serbiska 1,2%, Övrigt 3% (Inklusive Ungariska, Tjeckland, Slovak Och Albanisk), ospecificerad 0,2% (2011 Est.)
Kuba Spanska
Kuwait Arabiska (officiellt), Engelska talade väldigt
Laos Lao (officiellt), Franska, Engelska, Diverse Etniska Språk
Lesotho Engelska, Sesotho (båda officiella); Zulu, Xhosa
Lettland Lettiska 58% (officiellt), Ryska 38%, Litauiska, andra (2000)
Libanon Arabiska (officiellt), Franska, Engelska, Armeniska
Liberia Engelska 20% (officiellt), cirka 20 etniska gruppspråk
Libyen Arabiska, Italienska och Engelska allmänt förstått i större städer
Liechtenstein Tyska (officiellt), Alemanniska dialekt
Litauen Litauiska 82% (officiellt), Ryska 8%, Polska 6% (2001)
Luxemburg Luxembourgish (nationell) Franska, Tyska (båda administrativa)
Macau Kantonesiska 83,3%, Mandarin 5%, Hokkien 3,7%, Engelska 2.3%, Andra Kinesiska Dialekter 2%, Tagalog 1.7%, Portugisiska 0,7%, Andra 1,3%
Madagaskar Malagasiska och Franska (båda officiella)
Malawi Chichewa 57,2%, Chinyanja 12,8%, Chiyao 10,1%, Chitumbuka 9,5%, Chisena 2,7%, Chilomwe 2,4%, Chitonga 1,7%, Övriga 3,6% (1998)
Malaysia Bahasa Melayu (Malay, officiellt), Engelska, Kinesiska dialekter (Kantonesiska, Mandarin, Hokkien, Hakka, Hainan, Foochow), Tamil, Telugu, Malayalam, Panjabi, Thai; flera inhemska språk (inklusive Iban, Kadazan) i östra Malaysia
Maldiverna Maldivian Dhivehi (officiellt); Engelska talas av de flesta tjänstemän
Mali Franska (officiellt), Bambara 80%, många afrikanska språk
Malta Maltesiska och Engelska (båda officiella)
Marocko Arabiska (officiellt) Berber-språken (Tamazight (officiellt), Tachelhit, Tarifit), Franska (Ofta Språk För Företag, Regering Och Diplomaki)
Marshallöarna Marshallese 98% (två stora dialekter från den malayo-polynesiska familjen), Engelska talat som ett andraspråk (båda officiella); Japanska
Martinique Franska
Mauretanien Hassaniya Arabiska (officiellt), Pulaar, Soninke, Franska, Wolof
Mauritius Engelska mindre än 1% (officiellt), Kreole 81%, Bojpoori 12%, Franska 3% (2000)
Mexico Spanska, olika maya, nahuatl och andra regionala inhemska språk
Mikronesien Engelska (officiellt, gemensam), Chukese, Pohnpeian, Yapase, Kosrean, Ulithian, Woleaian, Nukuoro, Kapingamarangi
Moçambique Portugisiska 9%, Emakhuwa 26%, Xichangana 11%, Elomwe 8%, Cisena 7%, Echuwabo 6%, Övriga moçambikiska språk 32% (1997)
Moldavien Moldovanska (officiellt, nästan samma som rumänska), Ryska, gagauz (en turkiska dialekt)
Monaco Franska (officiellt), Engelska, Italienska, monégasque
Mongoliet Mongoliska, 90%; även Turkiska och Ryska (1999)
Montserrat Engelska
Myanmar Burmesiska minoritetsspråk
Namibia Engelska 7% (officiellt), Afrikanska är det vanliga språket hos de flesta befolkningen och cirka 60% av den vita befolkningen, Tyska 32% Ursprungliga språk: Oshivambo, Herero, Nama
Nauru Nauruan (officiellt), Engelska
Nederländerna Nederländsk (officiellt)
Nepal Nepali 48% (officiellt), Maithali 12%, Bhojpuri 7%, Tharu 6%, Tamang 5%, andra. Engelska talat av många i regeringen och näringslivet (2001)
Nicaragua Spanska 98% (officiellt); Engelska och inhemska språk på Atlantkusten (1995)
Niger Franska (officiellt), Hausa, Djerma
Nigeria Engelska (officiellt), Hausa, Yoruba, Ibo, Fulani och mer än 200 andra
Niue Niuean (officiellt) 46% (En Polisnisk Språk Lyckligt Företaget Med Tongan Och Samoan), Niuean Och Engelska 32%, Engelska (offentlig) 11%, Niuean Och Andra 5%, Övrigt 6% (2011 Est.)
Nordkorea Koreanska
Nordmakedonien Makedonska 67%, Albanska 25% (båda officiella); Turkiska 4%, Romer 2%, Serbiska 1% (2002)
Norfolkön Engelska 89%, Spanska 7,7%, Andra 3,3% (2006 Est.)
Norge Bokmål norska, nynorsk norska (båda officiella); små samisk- och finsktalande minoriteter (samer är officiell i sex kommuner)
Nya Zeeland Engelska, Maori (båda officiella)
Oman Arabiska (officiellt), Engelska, Baluchi, Urdu, Indiska dialekter
Österrike Tyska (officiella rikstäckande); Slovenska, kroatiska, Ungerska (varje tjänsteman i en region)
Pakistan Urdu 8%, Engelska (båda officiella); Punjabi 48%, Sindhi 12%, Siraiki (en Punjabi-variant) 10%, Pashtu 8%, Balochi 3%, Hindko 2%, Brahui 1%, Burushaski och andra 8%
Palau Palauan 64,7%, Engelska 9,4%, Sonsoralese, Tobi, Angaur (Filippinska 13,5%, Kinesiska 5,7%, Carolinian 1,5%, Japanska 1,5%, Övriga Asiatiska 2,3%, Övriga språk 1,5%
Panama Spanska (officiellt), Engelska 14%, många tvåspråkiga
Papua Nya Guinea Tok Pisin (Melanesiska Pidgin, Lingua Franca), Hiri Motu (i Papua-regionen), Engelska 1% -2%; 715 inhemska språk
Paraguay Spanska, Guaraní (båda officiella)
Peru Spanska, Quéchua (båda officiella) Aymara; många mindre amazonska språk
Pitcairnöarna Engelska
Polen Polska 98% (2002)
Portugal Portugisiska (officiellt), Mirandese (officiella men lokalt använd)
Puerto Rico Spanska, Engelska
Qatar Arabiska (officiellt); Engelska ett vanligt andra språk
Rumänien Rumänska (officiellt), Ungerska, Tyska
Rwanda Kinyarwanda, Franska och Engelska (alla officiella); Kiswahili i kommersiella centra
Ryssland Ryska, andra
Saint Kitts och Nevis Engelska
Saint Lucia Engelska (officiellt), Franska patois
Saint Vincent och Grenadinerna Engelska, Franska patois
Salomonöarna Melanesisk Pidgin (I Mellan Landet Är Lingua Franca), Engelska (Officiellt Men Spokerade Av Endast 1% -2% Av Bevillingen), 120 Ingen Språk
Samoan Samoanska, Engelska
San Marino Italienska
São Tomé och Príncipe Portugisiska (officiellt)
Saudiarabien Arabiska
Schweiz Tyska (officiellt) 64,9%, Franska (officiellt) 22,6%, Italienska (officiellt) 8,3%, Serbisk-kroatiska 2,5%, Albanska 2,6%, Portugisiska 3,4%, Spanska 2,2%, Engelska 4,6% Andra 5,1%
Senegal Franska (officiellt); Wolof, Pulaar, Jola, Mandinka
Serbien Serbiska (officiellt); Rumänska, Ungerska, Slovakiska och Kroatiska (alla officiella i Vojvodina); Albanska (tjänsteman i Kosovo)
Seychellerna Seselwa Kreole 92%, Engelska 5%, Franska (alla officiella) (2002)
Sierra Leone Engelska (officiellt), Mende (södra folkspråk), Temne (norra språk), Krio (lingua franca)
Singapore Mandarin 35%, Engelska 23%, Malajiska 14,1%, Hokkien 11,4%, Kantonesiska 5,7%, Teochew 4,9%, Tamil 3,2%, Övriga kinesiska dialekter 1,8%, Övriga 0,9% (2000)
Slovakien Slovakiska 84% (officiellt), Ungerska 11%, Romer 2%, Ukrainska 1% (2001)
Slovenien Slovenska 91%, serbo-kroatiska 5% (2002)
Somalia Somaliska (officiellt), Arabiska, Engelska, Italienska
Spanien Kastilianska spanska 74% (officiella rikstäckande); Katalanska 17%, Galiciska 7%, Baskiska 2% (varje officiell regionalt)
Sri Lanka Sinhala 74% (officiella och nationell), Tamil 18% (nationell), övriga 8%; Engelska används ofta i regeringen och talas kompetent med ca 10%
Storbritannien Engelska
Sudan Arabiska (officiellt), Nubian, Ta Bedawie, diverse dialekter av Nilotic, Nilo-Hamitic, Sudaniska språk, engelska
Surinam Holländska (officiellt), Surinamiska (lingua franca), Engelska allmänt talad, Hindustani, Javanesiska
Sverige Svenska, små samiska och finsktalande minoriteter
Swaziland Engelska, siSwati (båda officiella)
Sydafrika Engelska 23,8%, Xhosa 17,6%, Afrikaans 13,3%, Sepedi 9,4%, Setswana 8,2%, Sesotho 7,9%, Xitsonga 4,4%, Övriga 7 , 2%
Sydkorea Koreanska, Engelska (Bredt Lärat i Junior High och High School)
Syrien Arabiska (officiellt); Kurdiska, Armeniska, Aramanska, cirkassiana allmänt förstådda; Franska, Engelska lite förstådd
Tadzjikistan Tadzjik (officiellt), Ryska används ofta i regeringen och näringslivet
Taiwan Kinesiska (Mandarin, officiellt), Taiwanesiska (Min), Hakka dialekter
Tanzania Swahili, Engelska (båda officiellt); Arabiska; många lokala språk
Tchad Franska, Arabiska (båda officiella); sara; mer än 120 språk och dialekter
Thailand Thailändska (siamesiska), Engelska (eliters sekundära språk), Etniska och regionala dialekter
Tjeckien Tjeck
Togo Franska (tjänsteman, handel); Ewé, Mina (söder); Kabyé, Dagomba (norr); och många dialekter
Tonga Tongan (ett austronesiskt språk), Engelska
Trinidad och Tobago Engelska (officiellt), Hindi, Franska, Spanska, Kinesiska
Tunisien Arabiska (Officiellt, En Av Språkets Språk), Franska (Handel), Berber (Tamazight)
Turkiet Turkiska (Officiellt), Kurdiska, Andra Mineralitår
Turkmenistan Turkmen 72%; Ryska 12%; Uzbekistan 9%, övriga 7%
Turks- och Caicosöarna Engelska
Tuvalu Tuvalanska, Engelska, Samoanska, Kiribati (på ön Nui)
Tyskland Tyska
Uganda Engelska (officiellt), Ganda eller Luganda, andra Niger-Kongo språk, Nilo-Saharan språk, Swahili, Arabiska
Ukraina Ukrainska 67%, ryska 24%, Rumänska, Polska, Ungerska
Ungern Ungern (officiellt) 99,6%, Engelska 16%, Tjeckiska 11,2%, Ryska 1,6%, Rumänska 1,3%, Franska 1,2%, Övrigt 4,2%
Uruguay Spanska, portunol eller Brazilero
US Virgin Islands Engelska 74,7%, Spanska eller spanska Kreole 16,8%, Franska eller franska Kreole 6,6%, andra 1,9% (2000 befolkning)
USA Engelska 82,1%, Spanska 10,7%, Övriga Indo-europeiska 3,8%, Asian Och Pacific Island 2,7%, Övrigt 0,7% (2000 Census)
Uzbekistan Uzbek 74,3%, Ryska 14,2%, Tadzjik 4,4%, Övriga 7,1%
Vanuatu Bislama 23% (en melanesisk pidgin engelska), Engelska 2%, Franska 1% (alla 3 officiella); mer än 100 lokala språk 73%
Vatikanstaten Italienska, Latin, Franska
Venezuela Spanska (officiellt), många inhemska dialekter
Vietnam Vietnamesiska (officiellt); Engelska (alltmer begåvad som andraspråk); några franska, Kinesiska, Khmer; bergslandsspråk (Mon-Khmer och Malayo-Polynesian)
Vitryssland Belorussiska (vit ryska), Ryska, andra
Zambia Engelska (officiellt); stora vernaculars: Bemba, Kaonda, Lozi, Lunda, Luvale, Nyanja, Tonga; cirka 70 andra inhemska språk
Zimbabwe Engelska (officiellt), shona, ndebele (sindebele), många mindre tribal dialekter